Följande text har jag lånat från Awakening Women Institue på Facebook. Allt som cirkulerar där är inte skräp. Det här är någonting oerhört viktigt för alla människor, även män.

"In our ancient myths and practices we rediscover a much needed framework which can help us understand our experience of deep pain and suffering.

These myths can be our roadmaps for those times when we feel we have lost our way.

Inanna is an ancient Sumerian goddess, and her journey down into the underworld provides a powerful lesson about crisis, about the times in life when things are more painful then we think we can bear.

Each and every one of us will experience times when things fall apart, times when we lose a loved one, a relationship, a job, a home. During these times, we are forced to let go of how things have been. We are stripped of part of our identity. It can feel terrifying, it can feel unfair, yet these moments when our self-identity is less solid can provide a powerful initiation into a greater sense of freedom. The dismantling of identity throws us into unknown territory and into change.

Our western culture has little patience for these times of change and transformation. We run around, with our tight, busy schedules, claiming we don’t have time for grief, loss, or a crisis. We are impatient; we think that something is wrong and that we must simply “get over it” and get back to “normal” as quickly as possible. In our attempts at efficiency, we lose out on the wisdom and growth found in the grieving and transformation process.

It is vitally important that we allow ourselves to be with our feelings of grief for as long as it takes for them to compost into something fertile and new. Sometimes this process takes time, a long time. But, if you can surrender to the experience, like we in the Awakening Women work practice doing with fear and anger, you will find a jewel waiting for you. The darkest parts of your experience have much to teach you.

When you willingly open to feel your pain, your heart breaks wide open, your eyes become clear, your feminine roots can grow stronger and your ability to feel compassion deepens."

Vart man än vänder sig kommer diskussionen om det goda och det onda upp, och inte minst inom teologin, där en tro på Gud ibland kan vara svår att förena med tanken på att det onda finns. För vissa tar det onda gestalt såsom djävulen, andra menar att Gud inte bryr sig om ondskan. Ja, åsikterna är nog nästan lika många som människorna på vår jord.

Jag vet inte hur det är i andra delar av världen, men här i Sverige debatteras det goda och onda väldigt mycket, speciellt inom religionen och teologin. Det som förbryllar mig är att centrum för diskussionerna kring det goda och det onda är Gud. Jag tycker att man skulle byta fokus och koncentrera sig på det goda och det onda inom oss människor. Det är ju faktiskt bara det vi skulle kunna luska ut, och det är definitivt bara det vi skulle kunna påverka.

Gud bara är, och det är vi människor som ständigt ställer till det. För visst är det ju så att det är vi - och inte Gud -som gör vårt bästa för att förstöra den här planeten.

© Lena Emanuelsson

Jag tycker det har gått inflation i ordet stjärna. Numera är alla som någonsin synts på TV stjärnor. Förr var de hallåor och programledare, men nu räcker inte det som titel utan precis alla måste var stjärnor.

I så fall tycker jag att även alla vi andra har rätt att kalla oss stjärnor. Hädanefter ska jag ha "stjärna" som titel på mina visitkort.

Men vad är det som händer med världen? Är det ingen som kan läsa nuförtiden?

Min internetoperatör har valt att "uppgradera" min webbmail, som det så vackert heter. Först gick det inte ens att logga in där. Till slut kom jag in där, men jag önskar nästan att jag inte hade gjort det.

Förr stod det så fint "Nytt mail", "Svara", "Ta bort", "Papperskorsen" osv, så att man visste vad man gjorde där inne.

Nu står det ingenting. Nu finns där bara helt obegripliga bilder, typ ikoner, men de är inte till någon som helst nytta. Jag fattar ingenting. Jag vill ha TEXT!    ORD!!! "I begynnelsen var Ordet..." Ni vet...

Varför gör de så här överallt nuförtiden? Lär man inte ut läsning i skolorna längre? Vad är det jag har missat? Det känns som om man befinner sig i en leksaksvärld, där ingenting är på riktigt.

Nu är jag heligt förbannad! Nu dras kostbidraget för glutenintoleranta in av Region Skåne. Det går inte att bota glutenintolerans, och det går inte att medicinera mot det. Maten ÄR medicinen, och glutenfri mat är DYR.

Visserligen har glutenbidraget inte varit så stort - kostnaden för glutenfri mat under ett år är skyhögt mycket större - men det har ju hjälpt lite i alla fall för att inte få ekonomin att braka ihop helt, ensamstående förälder, sjukpensionär och fattig som jag är.

Vidare kunde man läsa i Sydsvenskan att intolerans och allergi inte är samma sak. Intolerans anses vara en sjukdom, vilket tydligen matallergier inte är. Ändå talar Region Skåne om att jämställa intolerans med allergi och därmed slopa bidraget. Går det någonsin att bli klok på hur politiker fungerar? För jag har svårt att tänka mig att den här typen av beslut fattas av läkare. De har tydligen för mycket kunskaper för att få vara med och besluta.

Igår läste jag dessutom i Fibromyalginytt om "slopade subventioner på utvalda läkemedel, och där fanns många smärtstillande medel. Både tabletter, gel och spray.

Det finns två sak politikerna inte har förstått:

1. När man är sjukskriven har man inte så mycket pengar att röra sig med, vilket gör att man har svårt att betala sina mediciner, vilket i sin tur minskar chansen att man ska kunna komma ut i arbete igen.

2. Att man kan ha mer än en sjukdom.

Det blir nämligen ganska dyrt när varken glutenfri mat, smärtstillande medel mot fibromyalgin eller migränmedicin ingår i högkostnadsskyddet.

Enligt påbud uppifrån riktar nu skolorna alltmer in sig på att eleverna ska fokusera på att lära sig att söka information på nätet, och vissa skolor lånar t o m ut datorer till eleverna. Jag tycker det är beklagligt av två skäl.

Dels sitter väldigt många barn och ungdomar redan alltför mycket framför datorerna och chattar eller spelar spel. Och dels fasar jag för vad som händer när böckerna försvinner mer och mer från folks medvetande. Redan idag är det ju så att mycket information på nätet aldrig kommer i tryck. Men vad händer då om t ex terrorister slår ut hela datavärlden eller internet slutar fungera av någon annan anledning? Var ska de yngre generationerna söka sin kunskap då? Är det någon som överhuvudtaget har tänkt på det här?

Och inte bara det. Den utbredda datoranvändningen gör att barnen och ungdomarna inte lär sig att umgås annat än via nätet. Det skapar ett kallt samhälle med enorm brist på mänskliga kontakter.

Det här videoklippet talar för sig självt.

Fy på alla gångtrafikanter och cyklister som bara kastar rätt ut över vägen utan att tänka på hur svårt det är att få stopp på en bil i halkan! Jag kör långsamt och försiktigt, men hur långsamt man än kör så bara glider bilen när man bromsar om det är riktigt halt - och det är det just nu. Jag vill inte behöva vara den som kör på någon, inte ens när det är denna någon som själv varit oförsiktig.

Igår kom jag körande på en 30-sträcka. Jag körde inte ens så fort som 30 för jag såg att det kom en cyklist som tänkte cykla över övergångsstället - jag trodde att det tillhörde gångtrafikanterna, men jag kanske har fel. Jag stannade och släppte förbi mannen, som inte så mycket som såg sig om. När han hade cyklat över, trampade jag på gasen för att köra, och hade inte däcken spunnit loss i halkan så hade jag råkat mosa den lilla, lilla hunden som kom springande en bit efter mannen på cykeln. Den var utan koppel, och den var så liten så den syntes inte bakom snödrivorna. Om han nu inte var rädd om sig själv, så kunde han väl ändå vara rädd om hunden!?!?!?