Samma människor som brukar säga: "Sluta klaga och tänk positivt istället!" - År det inte ett klagomål förresten, att säga åt någon att sluta klaga innebär ju att man klagar på den som klagar... - till dem som mår dåligt och skulle behöva stöd, det är samma som klagar över vädret när det regnar, är mulet och svalt.

DÅ, på sommaren, när jag tycker det är jätteskönt med lite svalka är det ett evigt gnällande på de här människorna: "Varför lyser inte solen?"

Ja, varför gör den inte det? Hur var det med den där positivismen egentligen? Jag undrar i mitt stilla sinne varför de får klaga och inte jag? Och om man nu förespråkar positivism, varför är man då inte konsekvent?

Mänskligheten är en gåta.

Kunskapen är död. Länge leve kunskapen!

Varför är det bara killar som ställer dumma frågor? Och då menar jag de riktigt dumma, korkade frågor som man bara vill lösas upp i atomer när man hör.

Jag vet, man får inte generalisera, diskriminera osv. Men jag talar bara utifrån min egen erfarenhet. När jag gick i grundskolan och gymnasiet var det bara killarna i klassen som ställde dumma frågor. När jag många år senare började plugga på universitetet hade jag naiva förhoppningar om att killarna skulle ha hunnit mogna till sig innan de påbörjar högre studier.

Ack, vad jag bedrog mig! Det var här de RIKTIGT korkade frågorna började. De fick helt plötsligt killarna i skolan att framstå som riktigt smarta och välinformerade.

Det värsta jag varit med om var en kurs i religionsvetenskap som gick den här vårterminen. Det kom in ett gäng killar som jag hade förväntat mig att se på en bondgård och inte på Teologen. Nej nej, jag är övertygad om att det finns många smarta bönder i vår värld, men okej då, lite fördomar kanske jag hade. Men jag var fast besluten att sätta mig över mina fördomar och ge dem en chans.

Jag var helt chanslös. Fördomarna var inga fördomar. När killarna började öppna munnen undrade jag ÄNNU mer hur de hade lyckats förirra sig till Teologen och högre studier. De ställde de dummaste och absolut mest irrelevanta frågor jag någonsin upplevt. INGEN av deras frågor hade överhuvudtaget med ämnet att göra. Och det värsta av allt var att de fullkomligt älskade att höra sina egna röster, särskilt en av dem. Jag fick verkligen försöka träna mitt tålamod.

Men det är helt klart en signifikant skillnad mellan könen vad gäller ställandet av dumma frågor på utbildningsinstitutioner. Det var nog tur att jag inte blev lärare.