Välgörenhet har blivit kommersiellt. Delvis därför att Reinfelt har infört skatteavdrag för dem som ger till välgörenhet: http://www.aftonbladet.se/ledare/article14097420.ab. Dels för att det tydligen går att tjäna pengar även på detta. Varför skulle annars helt vanliga butiker försöka sälja in välgörenhet? "Köp gärna kläder för 2.000 spänn och glöm sedan inte att köpa skolmaterial till de fattiga via Unicef för 25 kr, när du står vid kassan." Och sist men inte minst därför att folk då köper sig ett rent samvete.

Men hur rent kan ett samvete vara för att man skänker någon hundring till ett ändamål som de egentligen inte bryr sig om? Och vem hjälper dem som har det riktigt svårt här på hemmaplan? Folk skänker pengar till svältande barn i Afrika, därför att det är långt bort hemifrån och då behöver de inte känna någonting, men samma person skulle aldrig titta en hemlös människa i ögonen och dem ens en tjuga.

Och pengarna från välgörenhetsorganisationerna - de som inte försvunnit i någon direktörs ficka - går till fattiga i Afrika och Asien. Vem har bestämt det? Jag har inte sett någon organisation förutom Svalorna som skänker pengar till de fattiga i Latinamerika. För det finns många fattiga i Latinamerika, det kan jag lova. Bland den fattiga ursprungsbefolkningen uppe i Anderna är spädbarnsdödligheten 35%. Den enda mat de har är potatis, så alla lider av kraftig undernäring. De bor på över 5000 meters höjd i små lerhus med en öppen eld som enda värmekälla. Alla får sova i samma säng för att de inte ska frysa. Är de riktigt lyckligt lottade har de råd att hålla sig med marsvin. Då kan de få äta lite kött ibland. Vet ni hur lite kött det är på ett marsvin? De går omkring i snön i sandaler utan strumpor och ådrar sig svåra frostskador på fötterna för att de inte har råd att klä sig. De är tvungna att överge sina handikappade barn för de kan varken lämnas ensamma hemma eller bidra till försörjningen. De har inte råd att köpa pennor och papper så att barnen kan gå i skolan. Osv.

När jag kom hem från en vistelse i Peru för ett antal år sedan skrev jag till varenda välgörenhetsorganisation jag kunde komma på, bl a Röda Korset, Rädda Barnen, Unicef, IM, SIDA, Lions m fl. Inte en enda kunde tänka sig att skänka pengar till vare sig ett barnhem för övergivna handikappade barn eller till ett projekt för att en läkare (som jag känner) ska kunna åka runt till byarna på över 5000 meters höjd och ge behandling och medicin. Inte en enda organisation. Jag tycker det är skamligt!!! Jag kontaktade IM, Unicef m fl som säljer prylar tillverkade av fattiga i Afrika och Asien och frågade om de inte kunde köpa in och sälja vackra textilier som de väver i en by i Peru där jag varit. Men nej, inte det heller. Vem är det som bestämmer att just fattiga i Latinamerika ska bojkottas?

Jag är grundligt besviken på "välgörenheten". Jag samlade själv ihop pengar bland vänner och bekanta och skickade tillsammans med papper och pennor till en by i djungeln för att de skulle kunna köpa skolmaterial. Men jag vill kunna hjälpa även "min" by uppe i Anderna, "mitt" barnhem och "mitt" läkarprojekt. Eftersom ingen annan gör det.

I dagens Sydsvenskan fanns en artikel om häxjakt i modern tid i Ghana, se http://www.sydsvenskan.se/varlden/article1506710/De-tror-att-jag-har-haxkrafter.html

Det är nog tyvärr så att en viss typ av människor i alla tider har bedrivit något sorts häxjakt på en annan typ av människor, tänk bara på korstågen, judeförföljelsen, häxprocesserna för att ta bara några exempel.

Det som blir riktigt otäckt, tycker jag, är när de styrande i samhället bedriver häxjakt på dem som har det sämst ställt. Som i Sverige idag, där regeringen med bössan i högsta hugg jagar sjukskrivna och arbetslösa. Som om de - som om VI - skulle kunna rå för att vi är sjuka och arbetslösa. Som om det var någonting vi hade bett om och planerat för.

Ingen vill frivilligt hamna på samhällets botten och högst upp på listan för oönskade personer. Det kan jag garantera!

När alliansen tog över efter förra valet talade de mycket om "utanförskap", att sjukskrivna led av ett utanförskap, att de inte hade någon gemenskap på arbetsplatsen. Gemenskap kan man faktiskt ha utanför en arbetsplats för det första. För det andra så har regeringen genomdrivit det största utanförskapet i Sveriges moderna historia, nämligen när sjukskrivna och arbetslösa får veta att de inte har något människovärde. DET kallar jag utanförskap.

Hur kan det komma sig att varje gång jag hittar ett te, deodorant eller toalettpapper som jag gillar så slutar de sälja det i butikerna? Ja, det handlar om många andra produkter också för den delen, men jag orkar inte ens försöka komma ihåg alla. VARFÖR är det på det här viset.

Visst, jag vet att jag inte är som alla andra. Det har jag aldrig varit, och det har jag alltid fått känna på på olika vis hur mycket jag än har försökt smälta in. Jag kan inte det helt enkelt, hur mycket jag än försöker. Det har många gånger varit smärtsamt, och jag har ömsöm önskat andra och ömsom mig själv dit pepparn växer.

Men kan inte affärerna i jämlikhetens namn ha en hylla där de säljer alla produkter som ingen annan köper? Någon annan, riktigt udda typ kanske skulle kunna gilla samma te som jag...

Lunds Universitet diskriminerar

Att universitetet utövar åldersdiskriminering vet jag sedan tidigare. Åldersdiskrimineringen genomsyrar hela samhället, och antagningsreglerna är numera sådana att det ska vara lättare för yngre människor att komma in på högskolor och universitet.

Genom arbetssätt med allt flera grupparbeten, muntliga redovisningar och muntliga examinationer diskriminerar universitetet också en annan stor grupp människor, nämligen dem som lider av social fobi som jag skrev om i förra inlägget.

Nu har det precis kommit till min kännedom att Lunds universitet dessutom diskriminerar mot unga vuxna med funktionshinder, och det gör mig riktigt arg. Vi gamlingar kan åtminstone någorlunda stå upp för oss själva, men det är riktigt fult att slå ner på de grupper som inte kan försvara sig, socialfobiker och funktionshindrade.

Det är vansinne att det inte finns några nationella antagningsregler utan att varje universitet får bestämma sina egna, vilket ger dem rätt förutsättningar för att fortsätta sitt elitiska tänkande.

Persbrandt kräver särbehandling - läs här: http://www.expressen.se/noje/1.2372276/persbrandt-du-kommer-att-sabba-for-min-kommande-film. Har man brutit mot lagen så har man, anser jag, oavsett vad om man är kändis eller inte. Sverige är byggt på likhet inför lagen, och ska vi börja tumma på den regeln så vet man ínte var vi hamnar.

Jag vet att många gillar Persbrandt som skådespelare, men det har jag aldrig gjort. Den bästa rollen han gjort, tycker jag, var rollen som äkta man i Jan Troells Maria Larssons eviga ögonblick. Där spelade han sig själv. En drummel.

Men vad är det som händer med världen? Är det ingen som kan läsa nuförtiden?

Min internetoperatör har valt att "uppgradera" min webbmail, som det så vackert heter. Först gick det inte ens att logga in där. Till slut kom jag in där, men jag önskar nästan att jag inte hade gjort det.

Förr stod det så fint "Nytt mail", "Svara", "Ta bort", "Papperskorsen" osv, så att man visste vad man gjorde där inne.

Nu står det ingenting. Nu finns där bara helt obegripliga bilder, typ ikoner, men de är inte till någon som helst nytta. Jag fattar ingenting. Jag vill ha TEXT!    ORD!!! "I begynnelsen var Ordet..." Ni vet...

Varför gör de så här överallt nuförtiden? Lär man inte ut läsning i skolorna längre? Vad är det jag har missat? Det känns som om man befinner sig i en leksaksvärld, där ingenting är på riktigt.

Nu är jag heligt förbannad! Nu dras kostbidraget för glutenintoleranta in av Region Skåne. Det går inte att bota glutenintolerans, och det går inte att medicinera mot det. Maten ÄR medicinen, och glutenfri mat är DYR.

Visserligen har glutenbidraget inte varit så stort - kostnaden för glutenfri mat under ett år är skyhögt mycket större - men det har ju hjälpt lite i alla fall för att inte få ekonomin att braka ihop helt, ensamstående förälder, sjukpensionär och fattig som jag är.

Vidare kunde man läsa i Sydsvenskan att intolerans och allergi inte är samma sak. Intolerans anses vara en sjukdom, vilket tydligen matallergier inte är. Ändå talar Region Skåne om att jämställa intolerans med allergi och därmed slopa bidraget. Går det någonsin att bli klok på hur politiker fungerar? För jag har svårt att tänka mig att den här typen av beslut fattas av läkare. De har tydligen för mycket kunskaper för att få vara med och besluta.

Igår läste jag dessutom i Fibromyalginytt om "slopade subventioner på utvalda läkemedel, och där fanns många smärtstillande medel. Både tabletter, gel och spray.

Det finns två sak politikerna inte har förstått:

1. När man är sjukskriven har man inte så mycket pengar att röra sig med, vilket gör att man har svårt att betala sina mediciner, vilket i sin tur minskar chansen att man ska kunna komma ut i arbete igen.

2. Att man kan ha mer än en sjukdom.

Det blir nämligen ganska dyrt när varken glutenfri mat, smärtstillande medel mot fibromyalgin eller migränmedicin ingår i högkostnadsskyddet.

Fy på alla gångtrafikanter och cyklister som bara kastar rätt ut över vägen utan att tänka på hur svårt det är att få stopp på en bil i halkan! Jag kör långsamt och försiktigt, men hur långsamt man än kör så bara glider bilen när man bromsar om det är riktigt halt - och det är det just nu. Jag vill inte behöva vara den som kör på någon, inte ens när det är denna någon som själv varit oförsiktig.

Igår kom jag körande på en 30-sträcka. Jag körde inte ens så fort som 30 för jag såg att det kom en cyklist som tänkte cykla över övergångsstället - jag trodde att det tillhörde gångtrafikanterna, men jag kanske har fel. Jag stannade och släppte förbi mannen, som inte så mycket som såg sig om. När han hade cyklat över, trampade jag på gasen för att köra, och hade inte däcken spunnit loss i halkan så hade jag råkat mosa den lilla, lilla hunden som kom springande en bit efter mannen på cykeln. Den var utan koppel, och den var så liten så den syntes inte bakom snödrivorna. Om han nu inte var rädd om sig själv, så kunde han väl ändå vara rädd om hunden!?!?!?