"Dumma människor överskattar sin förmåga.

Enligt test för logiskt tänkande, grammatik och förmåga att förstå skämt överskattade de som klarat testet sämst på alla områden sin förmåga. En av forskarna summerar: 'Inte bara drar de felaktiga slutsatser och gör olyckliga val, deras inkompetens berövar dem förmågan att inse detta.'

Den enda grupp med realistisk uppfattning om sin egen förmåga var de som drabbades av klinisk depression."

~ Ur Det är fortfarande ingen ordning på mina papper av Bodil Malmsten

Häpp! Det är väl det jag alltid har sagt.

Läste just i tidningen Världens Historia att "Medeltidens fattiga var rikare än fattiga idag". Och det står vidare att "Ny forskning visar att levnadsstandarden i medeltidens England var flera gånger högre än i dagens fattigaste nationer".

Det är skrämmande, tycker jag, att det gått utför för de fattiga, när vi i vårt s k upplysta samhälle har en global översikt som inte fanns på medeltiden. Vi ser hur det är världen över, och vi skulle därmed mycket lättare kunna rätta till det som är fel. Men icke.

Det talas mycket om att mayakalendern förutspådde världens undergång år 2012 (vilken den i och för sig inte gjorde), och det finns folk som tror att världen kommer att gå under i år. Något som definitivt INTE kommer att gå under förrän mänskligheten dör ut är människans dumhet, egoism, girihet och brist på empati. Och så länge jag lever kommer jag aldrig att ge upp kampen mot detta.

Välgörenhet har blivit kommersiellt. Delvis därför att Reinfelt har infört skatteavdrag för dem som ger till välgörenhet: http://www.aftonbladet.se/ledare/article14097420.ab. Dels för att det tydligen går att tjäna pengar även på detta. Varför skulle annars helt vanliga butiker försöka sälja in välgörenhet? "Köp gärna kläder för 2.000 spänn och glöm sedan inte att köpa skolmaterial till de fattiga via Unicef för 25 kr, när du står vid kassan." Och sist men inte minst därför att folk då köper sig ett rent samvete.

Men hur rent kan ett samvete vara för att man skänker någon hundring till ett ändamål som de egentligen inte bryr sig om? Och vem hjälper dem som har det riktigt svårt här på hemmaplan? Folk skänker pengar till svältande barn i Afrika, därför att det är långt bort hemifrån och då behöver de inte känna någonting, men samma person skulle aldrig titta en hemlös människa i ögonen och dem ens en tjuga.

Och pengarna från välgörenhetsorganisationerna - de som inte försvunnit i någon direktörs ficka - går till fattiga i Afrika och Asien. Vem har bestämt det? Jag har inte sett någon organisation förutom Svalorna som skänker pengar till de fattiga i Latinamerika. För det finns många fattiga i Latinamerika, det kan jag lova. Bland den fattiga ursprungsbefolkningen uppe i Anderna är spädbarnsdödligheten 35%. Den enda mat de har är potatis, så alla lider av kraftig undernäring. De bor på över 5000 meters höjd i små lerhus med en öppen eld som enda värmekälla. Alla får sova i samma säng för att de inte ska frysa. Är de riktigt lyckligt lottade har de råd att hålla sig med marsvin. Då kan de få äta lite kött ibland. Vet ni hur lite kött det är på ett marsvin? De går omkring i snön i sandaler utan strumpor och ådrar sig svåra frostskador på fötterna för att de inte har råd att klä sig. De är tvungna att överge sina handikappade barn för de kan varken lämnas ensamma hemma eller bidra till försörjningen. De har inte råd att köpa pennor och papper så att barnen kan gå i skolan. Osv.

När jag kom hem från en vistelse i Peru för ett antal år sedan skrev jag till varenda välgörenhetsorganisation jag kunde komma på, bl a Röda Korset, Rädda Barnen, Unicef, IM, SIDA, Lions m fl. Inte en enda kunde tänka sig att skänka pengar till vare sig ett barnhem för övergivna handikappade barn eller till ett projekt för att en läkare (som jag känner) ska kunna åka runt till byarna på över 5000 meters höjd och ge behandling och medicin. Inte en enda organisation. Jag tycker det är skamligt!!! Jag kontaktade IM, Unicef m fl som säljer prylar tillverkade av fattiga i Afrika och Asien och frågade om de inte kunde köpa in och sälja vackra textilier som de väver i en by i Peru där jag varit. Men nej, inte det heller. Vem är det som bestämmer att just fattiga i Latinamerika ska bojkottas?

Jag är grundligt besviken på "välgörenheten". Jag samlade själv ihop pengar bland vänner och bekanta och skickade tillsammans med papper och pennor till en by i djungeln för att de skulle kunna köpa skolmaterial. Men jag vill kunna hjälpa även "min" by uppe i Anderna, "mitt" barnhem och "mitt" läkarprojekt. Eftersom ingen annan gör det.

I dagens Sydsvenskan fanns en artikel om häxjakt i modern tid i Ghana, se http://www.sydsvenskan.se/varlden/article1506710/De-tror-att-jag-har-haxkrafter.html

Det är nog tyvärr så att en viss typ av människor i alla tider har bedrivit något sorts häxjakt på en annan typ av människor, tänk bara på korstågen, judeförföljelsen, häxprocesserna för att ta bara några exempel.

Det som blir riktigt otäckt, tycker jag, är när de styrande i samhället bedriver häxjakt på dem som har det sämst ställt. Som i Sverige idag, där regeringen med bössan i högsta hugg jagar sjukskrivna och arbetslösa. Som om de - som om VI - skulle kunna rå för att vi är sjuka och arbetslösa. Som om det var någonting vi hade bett om och planerat för.

Ingen vill frivilligt hamna på samhällets botten och högst upp på listan för oönskade personer. Det kan jag garantera!

När alliansen tog över efter förra valet talade de mycket om "utanförskap", att sjukskrivna led av ett utanförskap, att de inte hade någon gemenskap på arbetsplatsen. Gemenskap kan man faktiskt ha utanför en arbetsplats för det första. För det andra så har regeringen genomdrivit det största utanförskapet i Sveriges moderna historia, nämligen när sjukskrivna och arbetslösa får veta att de inte har något människovärde. DET kallar jag utanförskap.

Samma människor som brukar säga: "Sluta klaga och tänk positivt istället!" - År det inte ett klagomål förresten, att säga åt någon att sluta klaga innebär ju att man klagar på den som klagar... - till dem som mår dåligt och skulle behöva stöd, det är samma som klagar över vädret när det regnar, är mulet och svalt.

DÅ, på sommaren, när jag tycker det är jätteskönt med lite svalka är det ett evigt gnällande på de här människorna: "Varför lyser inte solen?"

Ja, varför gör den inte det? Hur var det med den där positivismen egentligen? Jag undrar i mitt stilla sinne varför de får klaga och inte jag? Och om man nu förespråkar positivism, varför är man då inte konsekvent?

Mänskligheten är en gåta.

Följande text har jag lånat från Awakening Women Institue på Facebook. Allt som cirkulerar där är inte skräp. Det här är någonting oerhört viktigt för alla människor, även män.

"In our ancient myths and practices we rediscover a much needed framework which can help us understand our experience of deep pain and suffering.

These myths can be our roadmaps for those times when we feel we have lost our way.

Inanna is an ancient Sumerian goddess, and her journey down into the underworld provides a powerful lesson about crisis, about the times in life when things are more painful then we think we can bear.

Each and every one of us will experience times when things fall apart, times when we lose a loved one, a relationship, a job, a home. During these times, we are forced to let go of how things have been. We are stripped of part of our identity. It can feel terrifying, it can feel unfair, yet these moments when our self-identity is less solid can provide a powerful initiation into a greater sense of freedom. The dismantling of identity throws us into unknown territory and into change.

Our western culture has little patience for these times of change and transformation. We run around, with our tight, busy schedules, claiming we don’t have time for grief, loss, or a crisis. We are impatient; we think that something is wrong and that we must simply “get over it” and get back to “normal” as quickly as possible. In our attempts at efficiency, we lose out on the wisdom and growth found in the grieving and transformation process.

It is vitally important that we allow ourselves to be with our feelings of grief for as long as it takes for them to compost into something fertile and new. Sometimes this process takes time, a long time. But, if you can surrender to the experience, like we in the Awakening Women work practice doing with fear and anger, you will find a jewel waiting for you. The darkest parts of your experience have much to teach you.

When you willingly open to feel your pain, your heart breaks wide open, your eyes become clear, your feminine roots can grow stronger and your ability to feel compassion deepens."

Vart man än vänder sig kommer diskussionen om det goda och det onda upp, och inte minst inom teologin, där en tro på Gud ibland kan vara svår att förena med tanken på att det onda finns. För vissa tar det onda gestalt såsom djävulen, andra menar att Gud inte bryr sig om ondskan. Ja, åsikterna är nog nästan lika många som människorna på vår jord.

Jag vet inte hur det är i andra delar av världen, men här i Sverige debatteras det goda och onda väldigt mycket, speciellt inom religionen och teologin. Det som förbryllar mig är att centrum för diskussionerna kring det goda och det onda är Gud. Jag tycker att man skulle byta fokus och koncentrera sig på det goda och det onda inom oss människor. Det är ju faktiskt bara det vi skulle kunna luska ut, och det är definitivt bara det vi skulle kunna påverka.

Gud bara är, och det är vi människor som ständigt ställer till det. För visst är det ju så att det är vi - och inte Gud -som gör vårt bästa för att förstöra den här planeten.