En ärlig fråga: Vad handlar Facebook om egentligen? För mig verkar det vara positiva klubben; man ska tydligen bara skriva hur bra allting är och skriva om alla fina nya saker man köpt. För när jag skriver något som andra människor på minsta lilla vis uppfattar som negativt så blir man attackerad - ja, rentav mobbad. För på Facebook SKA man vara positiv, basta!

Men vad är det överhuvudtaget för mening med att jag ska vara på Facebook om jag inte får vara mig själv? Är inte det inte mångfalden som är charmen? Varför ska man annars samla så många människor på ett och samma ställe? Vill man ha en armé med kloner som i Star Wars, eller vad är det frågan om?

Är då den här positiva klubben så positiv som de ger sken av? Nej, uppenbarligen inte, eftersom de tydligen har tillåtelse att klaga över att jag klagar över någonting annat. Logiskt och konsekvent? Nej, knappast.

Och nej, jag tänker inte börja tycka om högsommarvärme i april bara för att alla andra gör det.

Hur kan det komma sig att varje gång jag hittar ett te, deodorant eller toalettpapper som jag gillar så slutar de sälja det i butikerna? Ja, det handlar om många andra produkter också för den delen, men jag orkar inte ens försöka komma ihåg alla. VARFÖR är det på det här viset.

Visst, jag vet att jag inte är som alla andra. Det har jag aldrig varit, och det har jag alltid fått känna på på olika vis hur mycket jag än har försökt smälta in. Jag kan inte det helt enkelt, hur mycket jag än försöker. Det har många gånger varit smärtsamt, och jag har ömsöm önskat andra och ömsom mig själv dit pepparn växer.

Men kan inte affärerna i jämlikhetens namn ha en hylla där de säljer alla produkter som ingen annan köper? Någon annan, riktigt udda typ kanske skulle kunna gilla samma te som jag...

Lunds Universitet diskriminerar

Att universitetet utövar åldersdiskriminering vet jag sedan tidigare. Åldersdiskrimineringen genomsyrar hela samhället, och antagningsreglerna är numera sådana att det ska vara lättare för yngre människor att komma in på högskolor och universitet.

Genom arbetssätt med allt flera grupparbeten, muntliga redovisningar och muntliga examinationer diskriminerar universitetet också en annan stor grupp människor, nämligen dem som lider av social fobi som jag skrev om i förra inlägget.

Nu har det precis kommit till min kännedom att Lunds universitet dessutom diskriminerar mot unga vuxna med funktionshinder, och det gör mig riktigt arg. Vi gamlingar kan åtminstone någorlunda stå upp för oss själva, men det är riktigt fult att slå ner på de grupper som inte kan försvara sig, socialfobiker och funktionshindrade.

Det är vansinne att det inte finns några nationella antagningsregler utan att varje universitet får bestämma sina egna, vilket ger dem rätt förutsättningar för att fortsätta sitt elitiska tänkande.