Persbrandt kräver särbehandling - läs här: http://www.expressen.se/noje/1.2372276/persbrandt-du-kommer-att-sabba-for-min-kommande-film. Har man brutit mot lagen så har man, anser jag, oavsett vad om man är kändis eller inte. Sverige är byggt på likhet inför lagen, och ska vi börja tumma på den regeln så vet man ínte var vi hamnar.

Jag vet att många gillar Persbrandt som skådespelare, men det har jag aldrig gjort. Den bästa rollen han gjort, tycker jag, var rollen som äkta man i Jan Troells Maria Larssons eviga ögonblick. Där spelade han sig själv. En drummel.

Jag måste slå ett slag för en grupp människor som blir både bortglömda och diskriminerade av vårt s k jämlika samhälle, nämligen de som lider av social fobi. De kan inte stå upp och tala för sig själva; de skulle behöva en egen talesman som kunde föra deras talan gentemot myndigheter, skolor, institutioner och annat.

Trenden inom utbildningsväsendet att "undervisningen" ska bestå mer och mer av grupparbeten och muntliga redovisningar med den nya tidens pedagogikrespirator, PowerPoint presentationer. Helt bortsett från att ingen lär sig någonting av det arbetssättet så skapar det enorma problem för personer med social fobi, ja det till och med utestänger dem från många kurser och utbildningar. Även universitet kör ju numera med samma lekskolestil som högstadiet och gymnasiet. Ingen, eller nästan ingen, lärarledd undervisning. Alla redovisningar ska sedan ske muntligt inför hela klassen. Mardrömmen för en som har social fobi.

Faktum är att socialfobiker blir helt utestängda från de flesta typer av studier nu när man gått från skriftlig till muntlig examination. Diskriminering av folkgrupp kallas det.

Följande text har jag lånat från Awakening Women Institue på Facebook. Allt som cirkulerar där är inte skräp. Det här är någonting oerhört viktigt för alla människor, även män.

"In our ancient myths and practices we rediscover a much needed framework which can help us understand our experience of deep pain and suffering.

These myths can be our roadmaps for those times when we feel we have lost our way.

Inanna is an ancient Sumerian goddess, and her journey down into the underworld provides a powerful lesson about crisis, about the times in life when things are more painful then we think we can bear.

Each and every one of us will experience times when things fall apart, times when we lose a loved one, a relationship, a job, a home. During these times, we are forced to let go of how things have been. We are stripped of part of our identity. It can feel terrifying, it can feel unfair, yet these moments when our self-identity is less solid can provide a powerful initiation into a greater sense of freedom. The dismantling of identity throws us into unknown territory and into change.

Our western culture has little patience for these times of change and transformation. We run around, with our tight, busy schedules, claiming we don’t have time for grief, loss, or a crisis. We are impatient; we think that something is wrong and that we must simply “get over it” and get back to “normal” as quickly as possible. In our attempts at efficiency, we lose out on the wisdom and growth found in the grieving and transformation process.

It is vitally important that we allow ourselves to be with our feelings of grief for as long as it takes for them to compost into something fertile and new. Sometimes this process takes time, a long time. But, if you can surrender to the experience, like we in the Awakening Women work practice doing with fear and anger, you will find a jewel waiting for you. The darkest parts of your experience have much to teach you.

When you willingly open to feel your pain, your heart breaks wide open, your eyes become clear, your feminine roots can grow stronger and your ability to feel compassion deepens."

Vart man än vänder sig kommer diskussionen om det goda och det onda upp, och inte minst inom teologin, där en tro på Gud ibland kan vara svår att förena med tanken på att det onda finns. För vissa tar det onda gestalt såsom djävulen, andra menar att Gud inte bryr sig om ondskan. Ja, åsikterna är nog nästan lika många som människorna på vår jord.

Jag vet inte hur det är i andra delar av världen, men här i Sverige debatteras det goda och onda väldigt mycket, speciellt inom religionen och teologin. Det som förbryllar mig är att centrum för diskussionerna kring det goda och det onda är Gud. Jag tycker att man skulle byta fokus och koncentrera sig på det goda och det onda inom oss människor. Det är ju faktiskt bara det vi skulle kunna luska ut, och det är definitivt bara det vi skulle kunna påverka.

Gud bara är, och det är vi människor som ständigt ställer till det. För visst är det ju så att det är vi - och inte Gud -som gör vårt bästa för att förstöra den här planeten.

© Lena Emanuelsson

Jag tycker det har gått inflation i ordet stjärna. Numera är alla som någonsin synts på TV stjärnor. Förr var de hallåor och programledare, men nu räcker inte det som titel utan precis alla måste var stjärnor.

I så fall tycker jag att även alla vi andra har rätt att kalla oss stjärnor. Hädanefter ska jag ha "stjärna" som titel på mina visitkort.