© Lena Emanuelsson

Jag tycker det har gått inflation i ordet stjärna. Numera är alla som någonsin synts på TV stjärnor. Förr var de hallåor och programledare, men nu räcker inte det som titel utan precis alla måste var stjärnor.

I så fall tycker jag att även alla vi andra har rätt att kalla oss stjärnor. Hädanefter ska jag ha "stjärna" som titel på mina visitkort.

Men vad är det som händer med världen? Är det ingen som kan läsa nuförtiden?

Min internetoperatör har valt att "uppgradera" min webbmail, som det så vackert heter. Först gick det inte ens att logga in där. Till slut kom jag in där, men jag önskar nästan att jag inte hade gjort det.

Förr stod det så fint "Nytt mail", "Svara", "Ta bort", "Papperskorsen" osv, så att man visste vad man gjorde där inne.

Nu står det ingenting. Nu finns där bara helt obegripliga bilder, typ ikoner, men de är inte till någon som helst nytta. Jag fattar ingenting. Jag vill ha TEXT!    ORD!!! "I begynnelsen var Ordet..." Ni vet...

Varför gör de så här överallt nuförtiden? Lär man inte ut läsning i skolorna längre? Vad är det jag har missat? Det känns som om man befinner sig i en leksaksvärld, där ingenting är på riktigt.

Nu är jag heligt förbannad! Nu dras kostbidraget för glutenintoleranta in av Region Skåne. Det går inte att bota glutenintolerans, och det går inte att medicinera mot det. Maten ÄR medicinen, och glutenfri mat är DYR.

Visserligen har glutenbidraget inte varit så stort - kostnaden för glutenfri mat under ett år är skyhögt mycket större - men det har ju hjälpt lite i alla fall för att inte få ekonomin att braka ihop helt, ensamstående förälder, sjukpensionär och fattig som jag är.

Vidare kunde man läsa i Sydsvenskan att intolerans och allergi inte är samma sak. Intolerans anses vara en sjukdom, vilket tydligen matallergier inte är. Ändå talar Region Skåne om att jämställa intolerans med allergi och därmed slopa bidraget. Går det någonsin att bli klok på hur politiker fungerar? För jag har svårt att tänka mig att den här typen av beslut fattas av läkare. De har tydligen för mycket kunskaper för att få vara med och besluta.

Igår läste jag dessutom i Fibromyalginytt om "slopade subventioner på utvalda läkemedel, och där fanns många smärtstillande medel. Både tabletter, gel och spray.

Det finns två sak politikerna inte har förstått:

1. När man är sjukskriven har man inte så mycket pengar att röra sig med, vilket gör att man har svårt att betala sina mediciner, vilket i sin tur minskar chansen att man ska kunna komma ut i arbete igen.

2. Att man kan ha mer än en sjukdom.

Det blir nämligen ganska dyrt när varken glutenfri mat, smärtstillande medel mot fibromyalgin eller migränmedicin ingår i högkostnadsskyddet.

Enligt påbud uppifrån riktar nu skolorna alltmer in sig på att eleverna ska fokusera på att lära sig att söka information på nätet, och vissa skolor lånar t o m ut datorer till eleverna. Jag tycker det är beklagligt av två skäl.

Dels sitter väldigt många barn och ungdomar redan alltför mycket framför datorerna och chattar eller spelar spel. Och dels fasar jag för vad som händer när böckerna försvinner mer och mer från folks medvetande. Redan idag är det ju så att mycket information på nätet aldrig kommer i tryck. Men vad händer då om t ex terrorister slår ut hela datavärlden eller internet slutar fungera av någon annan anledning? Var ska de yngre generationerna söka sin kunskap då? Är det någon som överhuvudtaget har tänkt på det här?

Och inte bara det. Den utbredda datoranvändningen gör att barnen och ungdomarna inte lär sig att umgås annat än via nätet. Det skapar ett kallt samhälle med enorm brist på mänskliga kontakter.

Det här videoklippet talar för sig självt.

Fy på alla gångtrafikanter och cyklister som bara kastar rätt ut över vägen utan att tänka på hur svårt det är att få stopp på en bil i halkan! Jag kör långsamt och försiktigt, men hur långsamt man än kör så bara glider bilen när man bromsar om det är riktigt halt - och det är det just nu. Jag vill inte behöva vara den som kör på någon, inte ens när det är denna någon som själv varit oförsiktig.

Igår kom jag körande på en 30-sträcka. Jag körde inte ens så fort som 30 för jag såg att det kom en cyklist som tänkte cykla över övergångsstället - jag trodde att det tillhörde gångtrafikanterna, men jag kanske har fel. Jag stannade och släppte förbi mannen, som inte så mycket som såg sig om. När han hade cyklat över, trampade jag på gasen för att köra, och hade inte däcken spunnit loss i halkan så hade jag råkat mosa den lilla, lilla hunden som kom springande en bit efter mannen på cykeln. Den var utan koppel, och den var så liten så den syntes inte bakom snödrivorna. Om han nu inte var rädd om sig själv, så kunde han väl ändå vara rädd om hunden!?!?!?

Var kom reklamen ifrån? Helt plötsligt när jag loggade in på bloggen idag så finns där ett jättelikt band med reklam till höger. Jag kan svära på att den inte har funnits där förut. Vem frågade mig?

Jag gick in och läste om reklam. Man ska betala för att slippa reklamen. Det går tydligen att tjäna pengar på allt.

Nog är det märkvärdigt hur den förfärliga kvinnosynen genomsyrar precis allting i samhället. När min särbo ringt datorsupporten å mina vägnar har han fått ett vänligt bemötande och jättebra hjälp. Till slut hade han inte tid att hjälpa mig längre utan jag fick ringa själv. Vad hände då? Jo, hårdvarusupporten sa att det absolut inte var något fel på hårdvaran – trots att en testning visade att det var så – och skickade över mig till mjukvarusupporten. Den kostar pengar – mycket pengar – och trots att jag betalade fick jag inte mycket till hjälp. Killen var nonchalant och försökte inte ens hjälpa mig att rätta till två av felen som finns på datorn. För nog måste detta handla om datakillarnas kvinnosyn och deras förutfattade meningar om att kvinnor begriper mindre av sådant än vad män gör.

Två gånger har jag försökt att igen komma fram till supporten på telefon. Den ena gången gav jag upp efter 20 minuter i telefonkö, och den andra gången – idag – blev jag bortkopplad efter 17 minuter i telefonkö. Händer det igen, eller om jag inte får bättre hjälp nästa gång jag kommer fram till supporten, kommer jag att namnge datorleverantören. Och kommer jag fram till supporten så ska jag säger vad jag tycker, nämligen att de är skyldiga mig en ny dator för sveda och värk, förlorad tid, förlorad arbetsinkomst osv, för jag har inte råd att köpa en ny dator. Det ska inte behövas när min befintliga bara är ett drygt år gammal.