Det finns kanske de som skiljer sig som goda vänner, men den övervägande majoritetet i skilsmässostatistiken skiljer sig nog ändå för att att de inte kan komma överens. När det gäller skilsmässor ligger det nog i sakens natur att det är så.

Hur kan det komma sig att beslutsfattarna inte har förstått det? Hur kan de skriva lagstiftningen som om de som skiljer eller har skilt sig kan komma överens? Väldigt många kan ju inte det, inte ens för barnens skull. Och som vanligt är det ju den med lägst inkomst - oftast mamman - som blir lidande. För att inte tala om barnen.

I samband med skilsmässan tror de att den som bor kvar i den (tidigare) gemensamma bostaden hjälper den andra att sätta nytt bo. Överdrivet naivt? Korkat? Det kanske är både och, men framför allt är lagarna skrivna av rika män och för rika män. Så är det bara. Jag återkommer till det gång på gång. Det här är långt ifrån den verklighet jag och andra frånskilda, kvinnliga låginkomsttagare lever i.

Och nu, ett antal år efter skilsmässan, drabbas jag fortfarande av lagstiftarnas orättvisor. Alla ni frånskilda, fattiga kvinnor som har barn med funktionshinder, se för Guds skull till att ni får barnen folkbokförde på er adress! Annars kan mannen - enligt ett beslut i Regeringsrätten! (hur många rika gubbar måste det inte sitta där?) från 2008 - har annars mannen laglig rätt att lägga beslag på hela vårdbidraget. Det gjorde mitt ex.

I höst har min äldste son börjat gymnasiet. Det förlängda barnbidraget, som ju kallas studiebidrag, betalas fr o m nu bara ut under terminstid. Inga pengar alltså under hela det långa sommarlovet. Jag kollade möjligheten att ansöka om extra studiemedel under loven, men där fick jag tji. Då räknar de ihop föräldrarnas inkomster och tror att folk själva jämnar ut skillnaderna. Mitt ex tjänar bra, medan jag har 75% sjukpension (trots att jag är 100% arbetsoförmögen), och han har definitivt inte tänkt jämna ut några inkomstskillnader, eftersom han lever i tron att jag badar i pengar.

Rika män tänker konstigt, är den slutsats jag drar. Rika män tänker bara på sig själva.

I ett skilsmässosamhälle som vårt, där ungefär hälften av alla äktenskap spricker, varför är det så svårt att få skolor, läkare, tandläkare, Barn- och Ungdomshabilitering osv att skicka information till båda föräldrarna? Jag kan inte tro att mitt ex är den enda usla kommunikatören i världen. Jag ville slippa bråk i samband med skilsmässan - alla som gått igenom en vet att det är jobbigt nog ändå - så jag lät barnen fortsätta att vara skrivna på den adressen (det var jag som flyttade), vilket ledde till att all information skickas hem till honom. Och han informerar ofta inte mig. Han gör det ibland med långt ifrån alltid.

I alla år har jag kämpat för att få informationen skickad hem till oss båda; det är ju bådas våra barn för sjutton, och jag har väl också rätt att få veta vad som händer, även om jag var dum nog att låta barnen fortsätta att stå skrivna på den gamla adressen, vilket också har lett till att han har kunnat gå in och totalförstöra min ekonomi helt lagligt. Det ska jag dock inte gå in på här och nu, för nu handlade det bara om informationsflödet - eller snarare bristen på informationsflöde.